ADR-märkning och utrustning: skyltar, etiketter och vad som ska finnas i lastbilen

ADR-reglerna säger hur farligt gods ska märkas och vad som ska finnas i fordonet. Kollina ska ha UN-nummer och etiketter. Fordonet ska ha orangefärgade skyltar och ibland storetiketter. Besättningen ska ha viss utrustning och vissa handlingar med sig. Här går vi igenom klasserna, etiketterna, skyltarna, utrustningen och handlingarna, med avsnittet i ADR-S till varje krav. Sist finns en checklista före avfärd.

Vilka ADR-klasser finns?

ADR-S 2.1.1.1 räknar upp 13 klasser av farligt gods. Ofta talar man om nio klasser, eftersom klass 4 är uppdelad i 4.1 till 4.3, klass 5 i 5.1 och 5.2 och klass 6 i 6.1 och 6.2. Varje ämne har också ett UN-nummer, ett fyrställigt tal som visar vilket ämne det är (1.2.1 och 2.1.1.2). Ämnets klass, etiketter och farlighetsnummer står i tabell A i kapitel 3.2. Etiketternas färger och symboler står i 5.2.2.2.2.

• Klass 1, explosiva ämnen och föremål. Klassen delas in i riskgrupperna 1.1 till 1.6, från risk för massexplosion till extremt okänsliga föremål (2.2.1.1.5). Etiketten är orange. Riskgrupperna 1.1 till 1.3 har en exploderande bomb, och 1.4 till 1.6 har riskgruppens nummer.
• Klass 2, gaser. Etikett 2.1 för brandfarliga gaser är röd med en flamma. Etikett 2.2 för gaser som varken är brandfarliga eller giftiga är grön med en gasflaska. Etikett 2.3 för giftiga gaser är vit med en dödskalle.
• Klass 3, brandfarliga vätskor, till exempel bensin och diesel. Röd etikett med en flamma.
• Klass 4.1, brandfarliga fasta ämnen, självreaktiva ämnen, polymeriserande ämnen och fasta okänsliggjorda explosivämnen. Vit etikett med sju lodräta röda ränder och en flamma.
• Klass 4.2, självantändande ämnen. Vit upptill och röd nedtill, med en flamma.
• Klass 4.3, ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten. Blå etikett med en flamma.
• Klass 5.1, oxiderande ämnen. Gul etikett med en flamma över en cirkel.
• Klass 5.2, organiska peroxider. Röd upptill och gul nedtill, med en flamma.
• Klass 6.1, giftiga ämnen. Vit etikett med en dödskalle.
• Klass 6.2, smittförande ämnen. Vit etikett med en cirkel och tre skärformade tecken.
• Klass 7, radioaktiva ämnen. Etiketterna 7A, 7B och 7C har en strålningssymbol och visar kategori I till III. 7A är vit, och 7B och 7C är gula upptill. Etikett 7E gäller fissila ämnen.
• Klass 8, frätande ämnen. Vit upptill och svart nedtill. Symbolen är vätska från två provrör som fräter på en hand och en metallbit.
• Klass 9, övriga farliga ämnen och föremål, bland annat miljöfarliga ämnen och litiumbatterier (2.2.9.1.2). Vit etikett med sju svarta ränder upptill. För batterier finns etikett 9A.

Hur ska kollin märkas med UN-nummer?

Med bokstäverna UN följt av godsets UN-nummer, till exempel UN 1203 för bensin. Märkningen ska vara tydlig och varaktig (ADR-S 5.2.1.1). Tecknen ska vara minst 12 mm höga. På förpackningar på högst 30 liter eller 30 kg, och på gasflaskor på högst 60 liter, räcker 6 mm. På förpackningar på högst 5 liter eller 5 kg räcker en lämplig storlek.

All märkning ska synas väl, gå att läsa och tåla väder (5.2.1.2). IBC-behållare över 450 liter och storförpackningar märks på två motstående sidor (5.2.1.4). Kollin i klass 1 ska också vara märkta med den officiella transportbenämningen (5.2.1.5). Det ska kollin i klass 7 också, utom undantagna kollin (5.2.1.7.2). Syns märkningen inte när kollina ligger i en overpack, ska overpacken märkas med ordet OVERPACK och med samma UN-nummer och etiketter (5.1.2.1).

Vilka ADR-etiketter ska sitta på kollit?

De etiketter som står i kolumn 5 i tabell A för ämnet, om inte en särbestämmelse i kolumn 6 säger något annat (5.2.2.1.1). Etiketten är diamantformad, alltså en kvadrat vinklad 45°, och minst 100 × 100 mm. Den har en linje ungefär 5 mm innanför kanten (5.2.2.2.1.1.2). På ett litet kolli får etiketten vara mindre, så länge symbolerna syns tydligt.

Övre halvan visar symbolen och nedre halvan klassens nummer. För klass 4.1, 4.2 och 4.3 står bara siffran 4, och för klass 6.1 och 6.2 siffran 6 (5.2.2.2.1.3). Klass 1 är ett undantag. Där har riskgrupperna 1.4, 1.5 och 1.6 riskgruppens nummer i övre halvan i stället för en symbol. Alla etiketter i klass 1 visar också bokstaven för samhanteringsgruppen i nedre halvan (5.2.2.2.1.4).

Har ämnet flera faror ska etiketterna sitta intill varandra, på samma sida av kollit om det får plats. Ingen annan märkning får skymma dem (5.2.2.1.6). IBC-behållare över 450 liter och storförpackningar ska ha etiketter på två motstående sidor (5.2.2.1.7). Det gäller också kollin med radioaktiva ämnen (5.2.2.1.11.1). Etiketterna ska tåla väder (5.2.2.2.1.7).

När ska kollit ha miljömärkning och pilar?

Miljömärkning krävs när godset är miljöfarligt, och pilar krävs bland annat när förpackningen innehåller vätska. Märkningen för miljöfarliga ämnen visar en fisk och ett träd och gäller ämnen som uppfyller kriterierna i 2.2.9.1.10. Den är diamantformad och minst 100 × 100 mm, med svart symbol på vit eller kontrasterande botten. Den sitter intill UN-numret (5.2.1.8.2 och 5.2.1.8.3). På små kollin får den vara mindre, så länge den syns tydligt.

Miljömärkningen behövs inte om varje enkelförpackning eller innerförpackning rymmer högst 5 liter vätska eller 5 kg fast ämne (5.2.1.8.1). Den kommer utöver etiketterna och ersätter dem inte.

Riktningspilar krävs bland annat på sammansatta förpackningar med innerförpackningar som innehåller vätska, på förpackningar med luftningsanordning och på kryokärl (5.2.1.10.1). Pilarna sitter på två motsatta sidor och pekar uppåt. Undantagen står i 5.2.1.10.2, till exempel innerförpackningar på högst 120 ml med tillräckligt med absorberande material runt. Pilar får bara användas för att visa hur kollit ska stå (5.2.1.10.3).

Kollin med litiumbatterier eller natriumjonbatterier som är förpackade enligt särbestämmelse 188 eller 400 har en egen batterimärkning. Den har en röd randad kant och visar UN-numret (5.2.1.9).

Hur märks farligt gods i begränsad mängd?

Med en diamantformad märkning som är svart upptill och nedtill och vit i mitten, minst 100 × 100 mm (3.4.7.1). På ett litet kolli får märkningen vara mindre, men inte under 50 × 50 mm (3.4.7.2). Kollin med märkningen för flygtransport enligt ICAO, med ett Y i mitten, godtas också (3.4.8 och 3.4.9). UN-nummer och etiketter krävs inte. Av kapitel 5.2 gäller bara riktningspilarna i 5.2.1.10 vid begränsad mängd (3.4.1).

Fordonet behöver bara märkas om transportenheten har en totalvikt över 12 ton och kollina med begränsad mängd väger över 8 ton tillsammans. Då sitter samma märkning framtill och baktill, men minst 250 × 250 mm (3.4.13, 3.4.14 och 3.4.15). En container med sådant gods på en transportenhet över 12 ton märks på alla fyra sidorna. Syns märkningen inte utanför fordonet ska fordonet också märkas framtill och baktill (3.4.13 b).

Har fordonet också annat farligt gods som kräver orangefärgade skyltar räcker skyltarna (3.4.13 a). Märkningen ska tas bort eller täckas över när inget gods i begränsad mängd finns kvar (3.4.15). Avsändaren ska tala om för transportören hur mycket godset i begränsad mängd väger, på ett sätt som går att spåra (3.4.12).

När ska fordonet ha storetiketter?

Tankfordon, fordon för bulk och containrar ska ha storetiketter. Ett fordon med bara kollin på flaket behöver dem bara för klass 1 och klass 7. En storetikett är en förstorad etikett, minst 250 × 250 mm. Den har en linje 12,5 mm innanför kanten och siffror som är minst 25 mm höga (5.3.1.7.1). Den ska motsvara etiketterna för godset i kolumn 5 i tabell A, och ibland kolumn 6 (5.3.1.1.1). Var den sitter beror på vad fordonet kör:

• Tankfordon, fordon för bulk och fordon med avmonterbar tank: på båda långsidorna och baktill. Har tanken flera fack med olika gods ska varje fack ha sina storetiketter (5.3.1.4.1).
• Fordon med bara kollin: på båda långsidorna och baktill, men bara för klass 1 och klass 7. Undantagna är riskgrupp 1.4, samhanteringsgrupp S, och undantagna kollin i klass 7 (5.3.1.5). Ett växelflak med kollin räknas här som ett fordon, utom i kombitrafik.
• Containrar, tankcontainrar och UN-tankar: på båda sidorna och på båda gavlarna, även när containern bara har kollin (5.3.1.2). Syns storetiketterna inte utanför fordonet ska fordonet ha likadana på långsidorna och baktill (5.3.1.3).
• Tankar på högst 3 kubikmeter och småcontainrar får ha vanliga etiketter i stället. Syns etiketterna inte utanför fordonet ska fordonet ha storetiketter på långsidorna och baktill (5.3.1.7.3).
• Klass 1 och 7: storetiketten får minskas till 100 × 100 mm om fordonet saknar plats (5.3.1.7.4).
• Klass 7: storetiketten är normalt förlaga 7D. Den är gul upptill och vit nedtill, och linjen sitter 5 mm innanför kanten i stället för 12,5 mm (5.3.1.1.3 och 5.3.1.7.2).
• Klass 9: storetiketten ska vara etikett 9, aldrig batterietiketten 9A (5.3.1.1.4).

När ska ADR-skyltarna sitta på fordonet?

När fordonet kör farligt gods och inget undantag gäller. Transportenheten, alltså fordonet med eventuell släpvagn (1.2.1), ska då ha två orangefärgade skyltar: en framtill och en baktill. De ska sitta vinkelrätt mot fordonets längdriktning och synas tydligt (ADR-S 5.3.2.1.1). Kopplas en släpvagn med farligt gods loss under transporten ska den fortfarande ha en skylt baktill.

Regeln i 5.3.2.1.1 kräver inga siffror på skylten. Farlighetsnummer och UN-nummer krävs för tankar, för vissa laster i bulk och för vissa radioaktiva ämnen som komplett last (5.3.2.1.2 och 5.3.2.1.4).

Skylten ska vara reflekterande, 40 cm bred och 30 cm hög, med en 15 mm bred svart ram (5.3.2.2.1). Är fordonet för litet får skylten minskas, men inte under 30 cm bredd och 12 cm höjd, med 10 mm ram. Skylten får inte lossna vid 15 minuters brand. Siffrorna ska vara svarta och 100 mm höga, med 15 mm breda streck. De ska gå att läsa efter 15 minuters brand (5.3.2.2.2).

Ett undantag gäller förpackade radioaktiva ämnen som komplett last. På en mindre skylt räcker då UN-numret, med siffror som är 65 mm höga och har 10 mm breda streck (5.3.2.2.1). Alla mått får avvika 10 procent åt båda hållen (5.3.2.2.4). Sitter skylten på en klapptavla ska tavlan vara säkrad så att den inte kan fällas ner eller lossna under färden (5.3.2.2.5).

Under gränsen i 1.1.3.6, den så kallade 1000-poängsregeln, behövs inga skyltar, se avsnittet om 1000-poängsgränsen längre ned.

Vad betyder siffrorna på den orangefärgade skylten?

Det övre numret är farlighetsnumret, som visar faran. Det nedre är UN-numret, som visar vilket ämne det är (5.3.2.2.2). En tankbil med bensin har 33 över 1203, och en tankbil med diesel har 30 över 1202 (tabell A, kolumn 20 och kolumn 1).

För klass 2 till 9 har farlighetsnumret två eller tre siffror. En dubblerad siffra betyder att faran är förstärkt, som 33 för mycket brandfarlig vätska. Räcker en siffra för att beskriva faran följs den av en nolla, som 30 eller 80. Vissa kombinationer har en egen betydelse, till exempel 22, 333 och 99. Den exakta betydelsen av varje farlighetsnummer står i 5.3.2.3.2.

Står bokstaven X före numret reagerar ämnet farligt med vatten. Då får vatten bara användas om en sakkunnig har bedömt att det går. För klass 1 används klassificeringskoden i stället, alltså riskgruppen och bokstaven för samhanteringsgruppen (5.3.2.3.1). Siffrorna betyder i allmänhet följande (5.3.2.3.1):

• 2: gasutveckling på grund av tryck eller kemisk reaktion.
• 3: brandfarlighet hos vätskor (ångor) och gaser, eller självupphettande vätska.
• 4: brandfarlighet hos fasta ämnen, eller självupphettande fast ämne.
• 5: oxiderande, brandunderstödjande verkan.
• 6: giftighet eller smittfara.
• 7: radioaktivitet.
• 8: frätande egenskaper.
• 9: risk för spontan, häftig reaktion. Siffran gäller också möjlig explosionsfara och farlig sönderfalls- eller polymerisationsreaktion.

Var ska skyltarna med nummer sitta på en tankbil?

På sidorna av varje tank eller tankfack, utöver skyltarna framtill och baktill. Skyltarna på sidorna ska sitta parallellt med fordonets längdriktning. De ska visa farlighetsnumret och UN-numret för ämnet i just den tanken eller det facket (5.3.2.1.2).

Har transportenheten bara ett farligt ämne och inget annat gods räcker det att skyltarna framtill och baktill visar numren (5.3.2.1.6). Samma sak gäller tankar med bara diesel, bensin, fotogen, etanol- och bensinblandning eller flygbränsle (UN 1202, 1203, 1223, 3475, 1268 och 1863). Skyltarna framtill och baktill ska då visa UN 3475 om det finns med, och annars ämnet med lägst flampunkt (5.3.2.1.3).

När ska skyltarna tas bort eller täckas över?

När de inte hör ihop med det gods eller de rester som fordonet har med sig. Då ska skyltarna tas bort eller täckas över. Övertäckningen ska täcka helt även efter 15 minuters brand (5.3.2.1.8). Samma sak gäller storetiketter som inte hör till lasten (5.3.1.1.6) och märkningen för begränsad mängd (3.4.15).

Ett tömt tankfordon som varken är rengjort eller avgasat ska däremot behålla märkningen. Det ska ha de storetiketter och skyltar som krävs för den förra lasten (5.3.1.6.1 och 5.3.2.1.7). Detsamma gäller tömda fordon och containrar för bulk som inte är rengjorda.

Vilka andra märken kan fordonet behöva?

Märkningen för miljöfarliga ämnen och märkningen för förhöjd temperatur. Ska fordonet eller containern ha storetiketter och lasten är miljöfarlig, ska den också ha märkningen med fisk och träd, minst 250 × 250 mm (5.3.6.1 och 5.3.6.2). Tankcontainrar och UN-tankar på högst 3 000 liter som saknar plats får ha en märkning på 100 × 100 mm.

Ett fordon som bara har kollin på flaket, till exempel i klass 3, behöver alltså ingen miljömärkning, eftersom det inte ska ha storetiketter. Kollina med miljöfarligt gods ska däremot ha den, om de inte är undantagna (5.2.1.8.1).

Märkningen för förhöjd temperatur är en röd liksidig triangel med minst 250 mm långa sidor. Den gäller tankfordon, tankcontainrar, UN-tankar och specialfordon eller särskilt utrustade fordon och containrar som kör ett ämne i flytande form vid minst 100 °C, eller i fast form vid minst 240 °C. På fordon sitter den på båda långsidorna och baktill. På containrar, tankcontainrar och UN-tankar sitter den på alla fyra sidorna. Tankcontainrar och UN-tankar på högst 3 000 liter som saknar plats får ha en triangel med 100 mm långa sidor (5.3.3).

Vilken ADR-utrustning ska finnas i lastbilen?

Stoppklotsar, varningsanordningar och vätska för ögonsköljning, och skyddsutrustning för varje person i besättningen (ADR-S 8.1.5.2). Vilka delar som krävs beror på etiketterna för godset, och dem ser du i godsdeklarationen (8.1.5.1). Transportören ska se till att utrustningen finns ombord (1.4.2.2.1 g). Det här ska finnas:

• En stoppklots för varje fordon, anpassad efter fordonets högsta totalvikt och hjulens diameter.
• Två fristående varningsanordningar.
• Vätska för ögonsköljning. Den krävs inte för etiketterna 1, 1.4, 1.5, 1.6, 2.1, 2.2 och 2.3.
• För varje person i besättningen: en varningsväst, en bärbar ljuskälla, ett par skyddshandskar och ögonskydd. Ljuskällan får inte ha någon metallyta som lätt ger gnistor (8.3.4).
• Flyktutrustning för varje person i besättningen när godset har etikett 2.3 eller 6.1 (8.1.5.3). Vid inrikes transport ska den skydda både ögon och andningsvägar, till exempel en helmask eller flykthuva med filter (bilaga S 21.5).
• En skyffel, en anordning för att täta brunnar och avlopp och ett uppsamlingskärl, när godset är ett fast ämne eller en vätska med etikett 3, 4.1, 4.3, 8 eller 9 (8.1.5.3).

Hur många brandsläckare ska ett ADR-fordon ha?

Minst två bärbara brandsläckare för brandklass A, B och C. Hur mycket de ska rymma tillsammans beror på transportenhetens högsta tillåtna totalvikt (8.1.4.1). Kapaciteten räknas i pulver, eller i likvärdig mängd av ett annat lämpligt släckmedel. Minst en släckare på minst 2 kg ska passa för brand i motorn eller förarhytten. Har fordonet fast släckutrustning för motorn behöver de bärbara släckarna inte passa för motorbrand (8.1.4.3).

Släckarna ska uppfylla standarden EN 3-7 (8.1.4.3). De ska vara plomberade och märkta med datum för nästa kontroll. Det datumet får inte ha passerat under transporten. Släckarna ska sitta lätt åtkomligt och vara skyddade mot väder (8.1.4.4 och 8.1.4.5). Under gränsen i 1.1.3.6 räcker en bärbar släckare för brandklass A, B och C med minst 2 kg pulver (8.1.4.2). Kraven i 8.1.4.1 är:

• Högst 3,5 ton: minst två släckare med totalt minst 4 kg.
• Över 3,5 ton och högst 7,5 ton: minst två släckare med totalt minst 8 kg, varav en på minst 6 kg.
• Över 7,5 ton: minst två släckare med totalt minst 12 kg, varav en på minst 6 kg.

Vilka dokument ska finnas i fordonet?

Godsdeklarationen, de skriftliga instruktionerna och en fotolegitimation för varje person i besättningen ska finnas i förarhytten (ADR-S 8.1.2.1). Föraren ska också ha med sig sitt ADR-intyg när det krävs (8.1.2.2). Andra regler kan kräva fler handlingar (8.1.2.1).

Handlingarna i kapitel 5.4 får finnas elektroniskt. Då ska de ha samma beviskraft som papper och vara lika lätta att komma åt under transporten (5.4.0.2). Före färden ska besättningen ta reda på vilket farligt gods som är lastat och läsa vad de skriftliga instruktionerna säger om olyckor (5.4.3.3).

• Godsdeklarationen, som ibland kallas transportdokument. Den ska omfatta allt farligt gods i lasten (8.1.2.1 a). För varje ämne ska den bland annat visa UN-nummer, officiell transportbenämning, etikettnummer (för klass 1 klassificeringskoden), förpackningsgrupp och antal kollin när de finns, total mängd, avsändare och mottagare. Går transporten genom en tunnel med restriktioner ska tunnelkoden också stå med (5.4.1.1.1). Miljöfarliga ämnen ska ha tillägget MILJÖFARLIGT. Det gäller inte UN 3077 och UN 3082, och inte heller de små förpackningar som slipper miljömärkning (5.4.1.1.18).
• De skriftliga instruktionerna. De följer en fast förlaga på fyra sidor om vad besättningen ska göra vid en olycka (5.4.3.4). Transportören lämnar dem före färden, på ett språk som varje person i besättningen kan läsa och förstå (5.4.3.2). De ska vara lätt åtkomliga i hytten (8.1.2.3).
• En identitetshandling med foto för varje person i besättningen (8.1.2.1 d och 1.10.1.4).
• ADR-intyget om förarutbildning, när kapitel 8.2 kräver det (8.1.2.2 b). Mer om intyget finns i guiden om ADR-intyget.
• Certifikat om ADR-godkännande för fordon av typ EX/II, EX/III, FL och AT och för MEMU (8.1.2.2 a och 9.1.3.1). FL och AT är i huvudsak fordon med fasta eller avmonterbara tankar över 1 kubikmeter, eller med tankcontainrar eller UN-tankar över 3 kubikmeter. EX/II och EX/III är fordon för explosiva ämnen (9.1.1.2).
• En kopia av behörig myndighets godkännande, när 5.4.1.2 kräver det (8.1.2.2 c).

Vad gäller under 1000-poängsgränsen och vid begränsad mängd?

Färre krav på märkning och utrustning, men inte inga alls. Undantaget i 1.1.3.6 gäller bara gods i kollin, inte gods i tank eller bulk. Under gränsen behövs inga orangefärgade skyltar eller storetiketter, eftersom kapitel 5.3 undantas. De skriftliga instruktionerna i 5.4.3 och utrustningen i 8.1.5 krävs inte heller. Kravet på fotolegitimation faller också bort, utom för vissa explosiva och radioaktiva ämnen (1.1.3.6.2).

Kollina ska däremot vara märkta och ha etiketter enligt kapitel 5.2, som inte undantas. Godsdeklarationen, en brandsläckare med minst 2 kg pulver och utbildning enligt 8.2.3 krävs. Rökförbudet och förbudet mot att öppna kollin gäller också (1.1.3.6.2). Hur poängen räknas står i guiden om ADR-intyget.

Vid begränsad mängd gäller bara de bestämmelser som räknas upp i 3.4.1. Godsdeklarationen i 5.4.1, de skriftliga instruktionerna, utrustningen i kapitel 8.1 och skyltarna i kapitel 5.3 finns inte med där. Kvar finns märkningen av kollin och fordon enligt 3.4.7 och 3.4.13, och kravet på utbildning i 8.2.3. Läs mer om den utbildningen på sidan om ADR 1.3-utbildning.

ADR-checklista: vad ska kontrolleras före avfärd?

Handlingarna, märkningen, utrustningen och lasten. Listan är vår egen sammanställning av kraven ovan, inte en officiell checklista, och följer i stort sett det som transportören ska kontrollera enligt 1.4.2.2.1. Vid undantaget i 1.1.3.6 och vid begränsad mängd faller flera punkter bort, se avsnittet ovan. Testa dig gärna på övningsprovet.

• Godsdeklarationen finns i hytten och omfattar allt farligt gods i lasten (8.1.2.1 a och 5.4.1).
• De skriftliga instruktionerna finns lätt åtkomliga, på ett språk som alla i besättningen förstår, och ni har läst vad som gäller för godset (5.4.3.2, 5.4.3.3 och 8.1.2.3).
• Alla i besättningen har fotolegitimation, och föraren har ADR-intyg med rätt behörighet när det krävs (8.1.2.1 d och 8.1.2.2 b).
• Fordon av typ FL, AT, EX/II eller EX/III har ett giltigt certifikat om ADR-godkännande (8.1.2.2 a).
• Kör du tankfordon, avmonterbar tank eller tankcontainer har datumet för tankens nästa kontroll inte passerat (1.4.2.2.1 d).
• Orangefärgade skyltar sitter framtill och baktill, med rätt nummer vid tank eller bulk (5.3.2.1).
• Storetiketter, miljömärkning och märkning för förhöjd temperatur sitter där de krävs (5.3.1, 5.3.6 och 5.3.3).
• Skyltar och storetiketter som inte hör till lasten är borttagna eller övertäckta (5.3.2.1.8 och 5.3.1.1.6).
• Kollina har UN-nummer och etiketter och inga synliga skador eller läckage (5.2.1.1, 5.2.2.1.1 och 1.4.2.2.1 c).
• Brandsläckarna räcker för totalvikten, är plomberade och har ett kontrolldatum som inte har passerat (8.1.4).
• Stoppklotsar, varningsanordningar, ögonsköljvätska och personlig skyddsutrustning finns, och flyktutrustning och utrustning för spill när etiketterna kräver det (8.1.5).
• Lasten är säkrad och fordonet är inte överlastat (7.5.7.1 och 1.4.2.2.1 e).
• Inga passagerare utöver besättningen följer med (8.3.1).

Vanliga missförstånd

Vanliga frågor

Källor

• ADR-S 2025, MSBFS 2024:10, Föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng (pdf)
• MCF: MSBFS 2024:10 (ADR-S), gällande föreskrift

Mer om ADR

• ADR-intyg Kraven, giltigheten och utbildningen.
• ADR 1.3-utbildning Utbildningen för alla vars arbete rör transport av farligt gods: innehåll, dokumentation och priser.
• Övningsprov 80 egna frågor med förklaring och källa.
• Priser Kursgivarnas priser, kontrollerade på deras egna sidor.

Kontrollerat 2026-11-08. Yrkesintyg säljer inga kurser och utfärdar inga intyg.